Kärt barn...

VI bor i ett ganska stort hus där det bor många familjer. Nästan alla är jättesnälla och tycker att jag är hur söt som helst. Eftersom jag är en mycket väluppfostrad hund hälsar jag glatt på alla även om det finns 2 stycken som jag tycker extra mycket om! Det bor en hel del barn här också och det är roligt, nästan alltid i alla fall. En flicka som bor på 6'an envisas med att kalla mig för Tomte!!! Hallå, jag heter Pompe, det ska väl inte vara så svårt att förstå? Det värsta är att mattes bästa kompis tyckte att det var så roligt att nu säger hon också Tomte! Hmpf!! Idag fick jag ännu ett namn - Lillkillen, vad är det om? Bara för att jag är minst i huset eller? Jag ska då minsann visa dem vem som bestämmer! Vägg i vägg med oss bor Baloo och hans familj. Baloo är jättegammal och ruffsig och han tycks tro att det är han som bestämmer på vårt våningsplan. När vi möts i hissen och jag ska ut och han in så kissar han i hissen för att markera revir. Gud så fånigt! Jag skiter väl i att det luktar hans gammelhundskiss, det är ju bara äckligt. Tids nog ska jag visa honom vem som är kungen av 4:an! Jag ska bara växa på mig lite först...

Igår var jag och matte och hälsade på hemma hos mina uppfödare! Det var jättekul att träffa dem och leka med lite hundar i min egen storlek! Dock blev jag lite sur på matte som satt och fjantade sig med de mindre valparna och skojade om att hon skulle lämna mig där och ta med sig en av småtjejerna hem istället! En av tjejerna snodde dessutom min bästa retplats i mattes knä när vi lekte och matte den förädaren bara skrattade åt mig! Sen vi kom hem har hon dessutom tjatat om att jag kanske måste få en lillasyster när jag blir större. Ursäkta men den här lägenheten är inte stor nog för 2, så det så! Jag har det alldeles utmärkt som jag har det, jag tänker då inte dela med mig av uppmärksamheten och leverpastejen än på ett bra tag, det ska hon ha klart för sig!!